Folkets Haus och Lagerhaus
Det är min första festivalkväll (28/1) och jag ska äta nudlar på Taj Shanghai. En farbror får syn på min festivalkatalog och börjar tjöta. Han är biografföreståndare på Folkets hus i Krokstrand och det blir en riktigt underhållande och lärorik timme. Även om jag fortfarande inte vet riktigt var i Bohuslän det där Krokstrand ligger...
Nära Norge vet jag i alla fall, för många norrmän kommer dit på somrarna och då visar Folkets hus gärna norska filmer. Max Manus fick de visa två gånger, berättar min nyvunna bekantskap.
Jag inser att digitaliseringen och datoriseringen har nått långt och har fler fördelar än nackdelar (föreståndarens vision att locka bygden att spela bilspel den stora 24”-duken låter lovande). För det verkar ha varit lite meckigt att vara biografföreståndare med de gamla 35mm-rullarna: 45 min resa till Strömstad för att hämta film, 1 h trä upp film på rulle, 1 h 30 min för att visa filmen, 45 min resa tillbaka för att lämna filmen i Strömstad, 45 min resa hem. Oavlönat arbete. Folkets hus är värda all respect.
På Lagerhuset hålls traditionsenlig fest och mingel. Gruppen Vanligt folk gör inte så stort intryck på mig men Nina nånting sjunger som Siouxsie and the banshees blandat med Robyn och alla är glada. En teori poppar upp som vanligt, vi delar upp den i två så ni hänger med: 1) Göteborgare är gladare än stockholmare 2) för att de får vara det.
För sånt är systemet.
Hjälp oss fortsätta genom att prenumerera eller ge bort en prenumeration
